Det där har hänt mig med!

Posted: 2013-07-11 in Miscellaneous

En liten varning: Jag kommer kanske i denna text att verka jämställa och jämföra olika sorters upplevelser av förtryck, diskriminering och annan utsatthet. Det är INTE det jag försöker göra, nästan snarare tvärtom, så skrik gärna till om någon av mina formuleringar antyder det, så kan jag försöka förtydliga.

Bakgrunden till att jag funderat på just dessa saker just nu beskriver jag till viss del i förra posten, Kan man diskriminera en tuppkam?. Till största delen handlar det om ett mycket mer generellt fenomen – att ingen på Internet kan få beskriva sin utsatta eller diskriminerade situation utan att någon som faktiskt inte är lika utsatt eller diskriminerad ska berätta att det är synd om dem med.

Se … Well, ungefär 100% av alla texter om sexism eller rasism som någonsin har fått kommentarer.

Vad har det med tuppkammen att göra?

Ja, jo – jag ser själv lite sådär subkulturig ut (inte tuppkam, man är väl ingen jäkla punkare heller!?!? ;) ) och lider av samma syndrom som många andra – jag vill tro bättre om “såna som är som jag”. Framförallt vill jag tro, eller vill åtminstone att det skulle kunna ändras till att vara så, att alla som har stött på fördomar och felbehandling borde ha ökad förståelse för andra som gör det och – inte minst – se gradskillnaderna i helvetet.

Alltså – om man själv har utsatts för godtycklig utseendebaserad särskiljning, om man själv faktiskt upplevt att bli (negativt) dragen över en kam, ihopbuntad med andra och förkastad för att “det vet man ju hur såna som du är”, etc., borde man fatta bättre. Eller ja, jag vill ju att det ska vara så.

Men det är ju sant, det ÄR synd om alla?

Det må vara sant. Det är fortfarande inte ett rimligt skäl att komma dragandes med sina historier för att “one-uppa” andras berättelser om deras svårigheter i livet.

Om någon berättar om hur de utsätts för systematiserad strukturell rasism och beskriver en specifik situation, exempelvis att inte bli insläppta på inneställen för att de är i en grupp med “fel” hudfärg, så kan du till exempel komma på att du ibland inte heller blivit det för att du är “för gammal”, men det har inget att göra med berättelsen om rasism. Att kommentera “det är ju inget, jag blir inte heller insläppt” är insiktslöst, empatilöst och rätt så svinpälsigt, särskilt om du är, säg, en vit man runt 45.

Om en tjej berättar hur hon slutat gå ut för att hon blir konstant tafsad på, utsatt för allehanda kommentarer och allmänt ofredad, så kommer du på att det har hänt dig som man flera gånger att du i barer blivit klämd på rumpan av någon “medelålders tant”. Det är förstås INTE kul och inte rätt, men den historien har ingenting att göra med tjejens berättelse. Den behöver inte sättas på pränt i samband med hennes.

Vi har alla en uppsjö dåliga erfarenheter, men det borde kunna göra oss bättre på att lyssna på andra, istället för att få oss att pissa på andras upplevelser genom att skrika “jag med, jag med” eller till och med “mitt är värre, mitt är värre” hela tiden.

“I hear you!” kan också vara väldigt förminskande. Om någon berättar om långvarig diskriminering p.g.a., återigen, “fel” hudfärg, kom då inte dragandes med ett “jag vet hur det är, jag har blivit mobbad för mitt röda hår”! Om någon berättar om en våldtäkt så är ovanstående rumpklämmare i baren inte något du kan lägga på bordet för att visa att du minsann vet vad den våldtagna pratar om.

Gradskillnader i helvetet.

Jag menar ju inget illa?

Man tänker nog inte alltid “jag ska bräcka den där berättelsen!” när man skriver sådana här kommentarer. Man kanske vill ge perspektiv. Man kanske vill ge stöd genom att säga “jag vet hur det är” – att förklara att man vill empatisera. Problemet är hur, var, när och ibland bara att man gör det.

En bättre variant

Jag drar ett specifikt exempel på hur det kan fungera bra. Några manliga bekanta till mig har vid ett par tillfällen varit med om kvällar fyllda med oönskade sexuella närmanden (på vad som vanligtvis är en bögklubb men som ibland kör queertemakvällar då vi medverkat i egenskap av latexbärare) från tjejer – alltid tjejer som är där i sällskap med sin kille, verkar det som. Heterokillar* som blir tafsade på av heterotjejer*, alltså.

(Det här är för övrigt något män brukar dra upp när tjejer beklagar sig över utelivsklimatet. “Jag skulle bli GLAD om tjejer gjorde sådär mot mig!” eller “Ta det som en komplimang – de tänder väl på dig!” etc.)

Efter dessa erfarenheter har dessa mina manliga bekanta uttryckt en ökad insikt om kvinnors situation, men snarast genom att bli ännu mer förbannade över att vi kvinnor ska behöva utsättas för sådant här – de inser att de kommer undan lindrigt som bara utsätts på en specifik plats, i en specifik situation. De säger inte att de plötsligt “vet hur vi har det”, de säger inte att “utelivet kan vara jävligt för män med” – de sluter bara upp starkare bakom oss i vår ilska över hur vi behandlas. De ser också att även om de var jävligt besvärade upplevde de sig aldrig hotade – de kan se gradskillnaderna i helvetet och uttrycka dem.

De använder sin erfarenhet rätt. Tycker jag.

*) Jamen, mer eller mindre hetero, och såvitt det går att bedöma, förstås.

Jahapp – så levererar jag några fler truismer. Och sen då?

Nej, jag tycker inte själv att jag säger något fantastiskt nyskapande här, men ville bena ut mina tankar kring varför jag blir extra arg över vissa typers dumheter. (Typer jag först tror jag kan relatera till, men som beter sig som typer jag inte vill eller kan relatera till. Frustrerande.)

Tydligen är i alla fall detta för många inte alls självklart. Och det är definitivt inte självklart “åt andra hållet”. (Det kanske inte heller ska vara lika självklart åt det hållet? Jag är inte helt säker). Om någon beskriver något de upplever som jättejobbigt som faktiskt är INGENTING i jämförelse med dina erfarenheter av liknande saker – ska du fortfarande hålla klaffen? … Jag tror nog det. För det mesta. Såvida inte den som beskriver ett mindre problem såsom varande viktigare än ett större problem finns det fortfarande inget skäl att pissa på deras berättelse. Om t.ex. en man mår dåligt över att ha blivit tafsad på på krogen, finns det inget skäl att påpeka att kvinnor har det sämre, försåvitt han inte dessutom har lagt till att hans upplevelser på något sätt nullifierar samhällsproblemet med kvinnors utsatthet, såklart.

Nu kommer jag inte så mycket längre. “Kan vi inte alla bara vara snälla” är väl en lagom mysig och menlös avslutning på det här…

Jag försöker förutspå frågor och reaktioner igen:
Inte alla män är dumma! Inte alla kvinnor är goda!
Nej.

Är inte en del gnäll bara löjligt och irrelevant?
Absolut. Ibland för dig. Ibland för mig. Ibland är det säkert ditt gnäll som är jättelöjligt för mig. Men uppenbarligen är det inte så för den som skrivit det. Argumentera för all del mot åsikter i “gnäll”, men att förringa känslor och upplevelser är alltid en dålig väg att vandra. Ja, till och med om någon medelålders, höginkomsttagande karl gnäller om trängselskatten i Göteborg.

… Eller vänta. Om en medelålders, höginkomsttagande karl gnäller på Göteborgs trängselskatt är det nog din mänskliga skyldighet att pissa på honom och hans löjliga, irrelevanta gnäll. ;p

Hur ska jag kunna visa sympati och förståelse och vilja att hjälpa till, då?
Tänk efter noga. Formulera dig väl. Ibland kanske det vettigaste är att bara säga “Heja” eller “Kram” eller “Fy fan” eller till och med ingenting. Spara dina egna berättelser och ditt egna tjafs till något annat. Gör till exempel såhär som jag – skriv en babblig bloggpost. :)

Du låter åldersföraktande – är inte ageismen också illa?
Jag ställer grupper mot grupper lite konstigt i exemplen för att visa att jag inte tycker man kan ställa grupper mot grupper på rimliga sätt i många fall. Jag är usel på att fatta mig kort, så jag skulle behöva skriva något i stil med en bok för att få det att framgå tydligt. Men jag tror t.ex. inte att det är gruppen “medelålders” som har det svårast i Sverige idag, så därför fick de (snart vi) bära hundhuvudet just där, samma sak med “vit man runt 45”.

Källhänvisningar
Tuppkamskommentaren dyker upp bland kommentarerna till texten Jo. Du måste faktiskt flytta på dig., skriven av Vian Tahir*. Läs texten. Den har för övrigt fått en uppsjö av kommentarer och jag har inte tid att läsa alla, men har skummat igenom en bunt och de går i grova drag på två linjer: “Bra skrivet!” eller “Varför säger du att alla män har det bäst i världen?! Det är synd om määäään meeeed!” (läses med något bräkande röst). Den andra varianten är inte helt oförutsägbar, men alltid lika trist.

*) Vian Tahir kan man lätt hitta info om på Google. :)

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s